När jag la upp inlägget om hur det kommer sig att barnböcker med vita huvudkaraktärer anses vara för alla barn – men böcker med bruna/svarta huvudkaraktärer endast är för minoriteter – så var det många som insåg att det är något man inte reflekterat över.

Och det är inte så konstigt, det här är ett perspektiv som det inte pratas så mycket om. När vi pratar om mångfald, och vikten av representation, så kopplas det främst till att minoriteter behöver känna sig representerade.

Det är såklart också otroligt viktigt, men vi kommer inte få till någon förändring, om vi tror att det räcker att minoriteterna känner sig representerade i sin omgivning. För rent krasst, om inte majoritetssamhället förstår alla människors lika värde, så hjälper det inte så mycket att minoriteterna förstår sitt eget värde.

Det finns så mycket att säga om det här ämnet, så jag delar upp det i serie. Jag tänker att vi börjar med att fokusera på oss vuxna, och vad vi gör som påverkar barns uppfattning kring inkludering. Handlingar som vi kanske gör utan att tänka på det , men som barn fångar upp i vardagen.

Håll utkik här på bloggen och följ gärna @elsaochsam på Instagram!